fredag, augusti 17

Nooooorway

Norge har upplevts, uppskattats, avklarats och nu även börjat saknas.

Egentligen är krafterna att skriva ett blogginlägg efter 22.00 obefintliga efter fem dagar boendes i tält placerade i närheten av norska skogen, men det kan inte hjälpas. Finns kreativiteten och längtan efter sammanfattning med hjälp av ett tangentbord krävs ett lyft på locket.

Internationellt ungdomsutbyte i miniformat med 30 ungdomar från Norge, Skottland och Sverige har tagit plats.

Det började med en bilresa. Uppskattad tid var fyra timmar, det tog åtta. Men ingen var bitter för det var action på vägarna med fallna lastbilar iakttagna från första parkett. Även ett närbeläget dass med ett foto på vår kära kung förgyllde stämningen.

Entré görs så småningom i Norge och av allt man kan räkna med är den första mänskliga varelse vi stöter ihop med känd sedan tidigare, den åtta meter långa norrmannen vinkade.

Tiden gick. Sömn intogs i sovsäckar på liggunderlag i tält delade med myggor.

Konstmuseum besöktes och med stor sannolikhet är jag inte tillräckligt djup för att se tjusningen i konst som målats med hand från död människa istället för pensel.

Veckoschemats mest sensationella rubrik var "walkabout in the night". I något som verkade vara norsk hurtighet skulle vi under åtta timmar överleva i en kolsvart skog. Det gick sådär. Vi gick, gick, gick. Norsk-Anders och svensk-Anders klättrade också delvis. Det blev mörkare och mörkare. Det var blött och blev blötare för vissa när vi skulle gå jämte en sjö men de hamnade i. Vi var hungriga och var fortsatt hungiriga tills vi efter vad som kunde vara en evighet kom fram till en lägereld där det fanns grillad mat (som visserligen tog slut alldeles för tidigt) och förståelsen för ljuset i tunneln uppenbarade sig. Tre timmars vila för de som önskade sömn. Klockan 04.00 skulle vi gå igen. Klockan 06.00 fick vi gå och lägga oss.

Vi väcktes vid 12.00 och Ebba som ska vara duktig i matte räknar ut att det skulle vara en timmes sömn mellan 06.00 och 12.00. Bevisen för att naturare inte är alltför smarta hopar sig.

Ett besök på ett av de få apoteksmonopolen framtvingades då min hals förmodligen höll fler än mig vaken på nätterna.

Bare Bea har åskådats två gånger.

Tiden gick fort, väldigt fort. Jag kom hem före vykorten, det beror visserligen på att jag postade dem igår, men som metafor var det ett passande uttryck.

Återkommande citat för dagarna har varit:
  • Icke gåååå!
  • Jeg er icke full, jeg er beautiful.
  • Jag är inte full, jag har pollenallergi, hick
  • Jag är inte full, jag är transsexuell,
  • Jag är inte full, jag är bare norsk, ja!

Inga kommentarer: